Vare ute på ridtur i skogen med Theo idag med Pierre som stöd med grimskaft från marken. Tyvärr var det svinhalt och blev halv snöstorm halvvägs igenom turen...

 

Men Theo skötte sig jättefint och lyssnade på mig istället för att lyssna på Pierre som gick bredvid, han stannade bra på halt och lyssnade när jag ville att han skulle gå saktare, han hade riktigt mycket motor idag och visade tydligt att han tyckte att det var roligt med klippande öron och friskt steg. Han förstod till och med tidigt när jag ville att han skulle svänga, det som han hade svårast med de andra gångerna jag har ridit honom. Efter ett tag kunde Pierre släppa loss grimskaftet och jag red Theo alldeles själv tillbaka och han var jätteduktig så vi travade till och med några meter där det inte var halt! :)

 

Matte var mycket stolt över sin tjockis idag! Han hittade inte på en enda dumhet i stallet eller när vi var ute och lyfte lydigt på alla ben när jag skulle kratsa hovarna och stod och sov innan ridturen när jag borstade honom. Myspojke. Han har faktiskt utvecklats mycket trots att jag inte tränat honom så mycket som jag velat. Även sadeln passade bättre och sadelgjorde var lättare att spänna. Han kändes inte ens som en tunna att sitta på! Han måste ha gått ner lite i vikt alltså :) Det känns väldigt bra, viktnedgång, fullvaccinerad och mer väluppfostrad. Det verkar gå framåt <3 Glad och stolt matte.

 

I övrigt blåser det, är ca -3 och snö ute. Mig glad, då kanske det ligger lite snö imorgon så att det går att brodda och inte är lika halt att rida. Jag hade lite energi idag vilket kändes jävligt bra men den är borta nu efter ridturen, hehe.

 

Ikväll blir det hemmagjorda hamburgare och mys framför film. Bra dag!

Well. Matte B är avklarat, ska börja vårterminen så fort jag fått handledningstid med mina lärare. Fick G i matte vilket jag är lite tjurig på mig själv för men mot slutet orkade jag inte plugga så mycket som jag borde gjort så då blir det ju så.

Annars då… jag är trött jämt men trots det så kan jag sällan somna och sitter vaken halva natten för att slippa snurra runt i sängen och hoppas på sömn. Jag är stressad över att saker inte går som jag vill, över att ekonomin är väldigt tight och på väg att bli värre… Över att jag inte är önskvärd eller kanske ens kapabel till att arbeta, jag har ingen utbildning och ingen erfarenhet och är både rädd och ångestfylld över att eventuellt börja jobba. Jag vet inte om jag kan, om jag är redo, men när blir jag det då? Hur fan vet man… Men även om jag var det, även om jag vill börja jobba på måndag så finns det inga jobb, framför allt inga som jag kan söka. Jag känner mig väldigt misslyckad.

 

Min trötthet leder till mycket känslor och överdrivna reaktioner, vilket leder till tjafs med maken. Jag önskar att det inte var så, men min kropp och mina känslor har fått eget liv. Mina fobier tar för mycket plats, telefonrädsla och socialfobi sätter krokben på mig och jag börjar bli förbannad och det är nog det bästa som kan hända, för då får jag lite jävlaranamma. Då kanske jag äntligen tar tag i det. Jag vet inte, men det har inte varit min månad det här. Jag är trött på mörkret, så jävla trött på det. Jag vill ha vår, jag vill ha energi. Jag vill ha glädjen tillbaka.

 

Mycket motgångar just nu, min hovslagare är dyr och värdelös och jag får inte tag på någon annan, skolan går inte som den ska, ridningen blir inte så ofta som jag hade velat, ekonomin är svår och jag känner mig rätt ensam. Jag borde försöka ta tag i att träffa människor, träffa vänner, skaffa vänner men jag vet knappt hur man gör. Jag känner mig jävligt osocial men vill ingen hellre än att umgås, träffa vänner och ha kul. Jag anstränger mig inte men önskar att jag gjorde det…

Idag är ingen bra dag. Så mycket stress, och jag är ledsen över att livet inte är riktigt så som jag hoppats. Jag kan inte slappna av och njuta utan oroar mig över allt… Världens gnälligaste blogginlägg men jag måste få skriva av mig och bloggen har alltid varit platsen för det. Jag vill inte gnäll för Pierre mer för idag och jag vet inte riktigt vem jag annars skulle vända mig till, alla kandidater är av olika skäl olämpliga. Jag är trött och ledsen. Ska kanske gömma mig i spelvärlden ett tag… Om någon känner för att skriva eller prata så finns jag på mobilen eller kanske msn (annars kan ni kommentera här eller skriva på DV)

 

Graa jag känner mig gnällig och tråkig, förlåt för det ni som orkade läsa. :/

Tränade med Theo i snövädret idag, jag har tänkt börja lite smått med NH (natural horsemanship) med honom, eller jag har tänkt prova och göra det som jag tycker passar oss. Han är ju en stor och stark kille som var helt ouppfostrad när han kom till mig i oktober och jag har inte hunnit göra så mycket åt det än, även om jag tränar honom varje gång jag handskas med honom. I alla fall så har jag aldrig hållit på med NH tidigare så jag har precis börjat lära mig själv, men Theo känns som en bra häst och göra det med eftersom vi verkligen behöver jobba på vår kommunikation och hans förmåga att lyssna. Jag kommer naturligtvis att träna med Magnum också.

 

Jag började i alla fall med ”flytta på dig-leken”, han var inte speciellt samarbetsvillig men det märktes på honom att han var förvirrad och sen protesterade han när jag bad honom att flytta sig (han ogillar ”krav”) och Theo är van att få som han vill så han försöker använda sin styrka för att slippa, men efter mycket tålamod, vilket ändå var för kort pga sömnbrist, och mycket övertalning så fick jag honom i alla fall att lyssna och då slutade jag, det viktigaste är ändå att sluta när det går bra och innan han blir för trött. Det gick inte riktigt som jag hoppades med det blir små steg i taget :)

Någon som har ett förslag på andra bra övningar att göra i början precis?

 

Theo har blivit så bossig i hage nu vilket är väldigt irriterande eftersom han kör bort Magnum när jag ska ta in honom så Magnum har blivit rätt svårfångad eftersom han bara blir bortjagad hela tiden, jag vet ju att problemet är Theo så jag måste försöka komma på hur jag ska ta itu med det för jag har inte kunnat rida varken idag eller i fredags eftersom Magnum vägrar komma in. Fucking irriterande men det är ju bara att vara envis, tillslut kommer det väl att gå framåt.

 

Båda hästarna har tappat varsin sko i helgen också, jävla segt och jag har inte fått tag på en bra och billig hovslagare heller… Han jag har nu kostar 1100:- per häst (!) + reseersättning. Ett jävla rån, men jag har inte hittat någon billigare än…

Jaja, det var helt klart ett inlägg för er hästintresserade x) Mer om mig snart kanske.

Det är snart jul. Jag vet vad det betyder för mitt mående... Samma sak som det gjort sen... Ja inte vet jag, 2005.. 2006? Ä S. Alltid ÄS i december, alltid alltid, det går inte att komma ifrån.

Jag tänkte att jag skulle skriva en liten presentation av mina djur, jag har ju inte hunnit skriva så mycket om hästarna och så tänkte jag att jag kunde uppdatera om katterna också!

Magnum

Magnum är vallack och korsning med okänd stam men jag råkar veta att han är en varmblods/halvblodskorsning, han är sju år men fyller enligt passet år 1/1 så han är inte långt ifrån att bli åtta år. Han är ca 167 cm (jag har inte hunnit mäta honom än) och brun (med en riktigt fin rödaktig ton) med bara en vit kota på vänster bak.

Magnum är en känslig, lättstressad och pigg kille, men han är genomsnäll och vill gärna vara till lags och är ryttaren säker och trygg blir han modigare. Han älskar att galoppera i skogen och gillar att hoppa, min plan för Magnum är att vi ska börja träna för instruktör och till att börja med framför allt fokusera på hoppning, men vem vet, vi kanske fastnar för dessyren… Tanken är inte att vi ska ut och tävla varje helg, men jag vill gärna utvecklas tillsammans med honom och någon pay & jump eller lokal kanske det blir framöver! I alla fall när vi kommit igång med träningen, det är en lång väg till dess.

 

 

 

Theodor

Theodor, eller Theo som han kallas är en vallack och nordsvensk brukshäst. Han är brun utan tecken, han är dock inte samma typ av brun som Magnum utan har en mörkare färg och har ljus mage och mule (typiskt för nordisar). Theo är en kraftig nordsvensk (han är även lite tjock!) med mycket man, svans och hovskägg. Han är bara 4 år och när jag köpte honom var han väldigt ouppfostrad och gjorde vad han kände för, han vara även oinriden och vi har sakta påbörjat uppfostran och inridningen, uppfostran är något vi jobbar med varje dag medan inridningen har legat på is på grund av tidsbrist.

 

Theo är en genomsnäll, om än lite bufflig, kille. Han är social och nyfiken och testar gärna gränserna men kommer alltid när man ropar och hade nog gärna suttit i knäet om han inte vore så stor, han går i hasorna på en när man är i hage eftersom han vill vara så nära så möjligt! En riktig godhäst alltså.

 

Planen för Theo är först och främst att han ska bli lätthanterlig och inriden (drömmen vore att ett barn kan handskas med honom), jag ska även börja tömköra honom och sen ska han bli inkörd. Han ska framför allt ridas i skogen av mig, Pierre och min familj och vänner som kommer på besök och han ska få bli körd och arbeta på det sätt han är byggd för, jag kommer såklart även träna med Theo så att han håller sig pigg och frisk och bygger muskler, men tanken är inte att han ska gå på banan.

 

Afrodite

Afrodite är en kastrerad hona av rasen helig birma, hon är bruntabby maskad (vilket innebär att hon är brunrandig i ansikte, på svans och ben men har vita fötter och såklart blåa ögon). Hon är åtta år och är egentligen bara en foderkatt eftersom hon från början tillhörde min mamma men efter att hon blev kastrat fick hon flytta med mig när jag flyttade hemifrån och något ägarbyte blev aldrig av. Afro som hon kallas har haft två kullar kattungar, den första med Alfons och Målgan och Alfons köptes av min syster och svåger där han bor kvar, den andra kullen var Link och Zelda och Link behöll jag men han fick tyvärr avlivas pågrund av ett akuttillstånd vid bara ett års ålder.

 

Afro har även blivit utställd på kattutställningar och när hon fick pensioneras var hon Grand Internationell Champion vilket är snäppet under så långt hon hade kunnat komma som utställningskatt. Men nu lever Afro lugna livet hemma hos mig utan kattungar och utställningar, hon är en knäkatt som gärna sitter i knäet för det mesta och gör hon inte det ligger hon ihopkurad på någon varm plats, intill Tage eller så busar hon för till och med latmasken Afro blir leksugen ibland!

 

Tage

Tage är en snart 3 årig norsk skogskatt, han har färgen svartsilvertabby-vit (en mouthfull, jag vet) Han har vita tassar/ben, vit mage och en vit bläs i ansiktet. Tage köpte jag som kattunge från en uppfödare och har varit min älskling sedan dess, han är en riktigt vild och nyfiken katt som klättrar precis överallt (när inte matte och husse ser alltså) och utforskar alla skrymslen och vrån, han är väldigt lekfull och en favoritlek är att apportera bollar och andra leksaker, jag kastar - han hämtar, gång på gång. En annan favorit är att överfalla Afro, vilket inte alltid är så populärt… I somras fick jag reda på att Tage också är en hejare på att jaga när han fick tag på en sädesärla i kattgården (fullvuxen och frisk alltså) och även ett par näbbmöss och möss. Även han är en knäkatt och han ligger gärna under en filt eller ett täcke (helst när jag ligger och vilar eller sover, då ska han ligga intill) och han följer mig ofta när jag går runt i huset och kan även ett par trick, som ”sitt”, ”hopp upp” ”hopp ner” och ”stå” fast eftersom han är katt så är det inte alltid att han lyssnar ;)

 

Tage har även en tandsjukdom som gör att han kan tappa sina tänder vilket gör att jag måste borsta dem så att det förebyggs (detta är alltså inte den klassiska FORL utan en variant)

 

Jag vet att jag är usel på att uppdatera här, det blir lätt så när man inte har eget internet utan har fått låna andras datorer och internet, då tar jag mig inte tid att skriva blogg...

Jag har blivit så kär i min fina Magnum, var ute och red en sväng i skogen idag och han var jättepigg, han blev inte riden igår eftersom jag hade migrän så idag hade han lite extra energi men när han sprungit av sig i skogen lite jobbade jag honom undan för skänkeln och att hålla honom på böjt spår, och efter en stund när han blivit mjuk så svarade han helt kanon men jag kunde inte jobba så mycket som jag egentligen ville eftersom det var väldigt blött i paddocken... Men det var väl lika bra att sluta på topp :) Fina häst. Jag skrittade av honom ute och planerade vår träning under tiden och kom på mig själv med att vara väldigt lycklig, jag började till och med gråta av lycka.

 

Allt börjar falla på plats… Huset, hästen, allt… Jag har haft sådan tur, jag kan verkligen inte förstå hur jag har kunnat få så många drömmar uppfyllda. Ser man tillbaka bara några år så skulle jag aldrig kunnat tro att jag ens hade kunnat sluta skära mig, än mindre flytta till hus, vara gift, ha häst och en häst till på väg. Jag har haft ofattbar tur. Jag börjar nästan gråta, jag är så jävla lycklig.

Ja, då har man blivit med häst! 
Magnum är en sjuårig valack som är korsning mellan varmblod och halvblod. Vi besiktigade honom i fredags och han var UA på allt, så igår hämtade vi hem honom från Värnamo, vilket tar 2 timmar att åka till utan transport så det var en riktigt lång dag, vi åkte vid ett ungefär men var inte hemma från stallet för än vid åtta ungefär. 

I alla fall fick han stå inne i natt efter som jag inte ville stressa honom mer än nödvändigt, och så tog vi in Magge som han skulle gå med i hagen och ställde bredvid så släpptes de ut tillsammans imorse och det hade nog gått väldigt bra. När jag kom dit i eftermiddags hade Magnum fått några nyp på flanken men det är nog bara Magge som försöker visa vem som bestämmer, men lilla Magnum är så låg i rang att det inte borde vara ett problem.

Det känns som jag blir övergiven, som om ensamheten växer. Som om folk inte ställer upp eller finns där för mig när jag nu behöver dem mer än på väldigt länge. Jag vet att det förmodligen är inbillning, och att jag inte får tänka så för det är egoistiskt och egocentriskt, och om något så har jag nog mig själv att skylla (om det ens händer).

 

Det känns som om de flesta vänder sig mot mig och folk känns betydligt drygare än vanligt, varje gång jag visar irritation eller stress eller vad som så får jag det i ansiktet och de blir defensiva och bara påvisar att jag har fel, jag känner fel, jag får inte känna så för det är egoistiskt. Jag hatar det. Mamma fick mig nästan att gråta förut när jag uttryckte min frustration över att så få är hemma i helgen och kan hjälpa oss att flytta trots att jag verkligen inte försökte vara kritisk utan bara ville prata om det så tyckte hon att jag var egoistisk, som vanligt. Det känns som folk pratar ner till mig, med dryg underton. Som till en dum tonåring.

Jag känner mig ensammare än vanligt. Varför känner jag så här? Varför känns det som alla bara försvinner eller tar avstånd? Varför måste det få mig att känna mig så jävla trasig…

Fan. Jag är förmodligen både egostisk och självcentrerad, säger någon det tillräkligt många gånger borde det ju vara sant. Eller så inbillar jag mig kanske allt, vem vet.

Jag orkar inte, nu loggar jag ut. Jag orkar inte känna mig fel och socialt dum i huvudet, jag orkar inte känna att allt är kritik. Har alla (inklusive jag själv) PMS under hela hösten eller vad händer?

Livet är stressigt, minst sagt, och jag sitter vid datorn och känner mig ganska handlingsförlamad. På fredag går startskottet för flytten men vi får inte mycket gjort då eftersom vi ska till Jönköping och gå i diverse affärer för att sen fortsätta ner i Småland för att veterinärbesiktiga Magnum. Sen ska vi fortsätta direkt till Axvall och hämta min mosters hästtrailer inför flytten och sen blir det till att flytta hela helgen.

 

Men vi kommer inte kunna bo i huset för än toaletten har blivit byt (den är kaputt) så under en vecka så kommer vi nästan vara hemlösa och sova hos mina föräldrar och / eller i sommarstugan. Det ska bli så skönt när vi väl kan flytta in… Så nu i veckan behöver jag packa (typ nu också), jag har redan tvättat tre maskiner idag och känner mig helt slut. Idag har jag i alla fall beställt ny toa och en tvättmaskin (<3) vilket jag är mycket, mycket glad för, ni förstår inte hur lycklig jag är att aldrig eller på mycket länge inte behöva dela tvättstuga med en massa andra! Och om några dagar blir det till att köpa nytt kök :)

Så, flytta, besiktiga häst och sen får vi se om det blir ytterligare en häst om jag bestämmer mig för Nordsvensken Theo. Och sen byta kök osv, osv, och eventuellt så blir det halkkörning nästa onsdag, och en hemuppgift i matten (!). Huh, alldeles för mycket på för kort tid men det är ju trots allt bra saker som kommer att uppfylla flera av mina drömmar. Så, egentligen så är det all good men just nu stressar jag sönder.

 

Snart, snart kommer det att lugna ner sig och då kommer jag att vara så jävla nöjd och glad, men just nu orkar jag inte vara så värst glad.