Angerfist 29/10 2009
Jag fick skjuts ner till stan av Pierre vid tre tiden igår och vi käkade kebab innan tåget gick. När jag satte mig på X2000 till Stockholm började jag bli nervös och må dåligt… Bytet i Katrineholm innebar inga problem och det gick faktiskt rätt fort att komma fram, väl i Norrköping träffade jag Josse och vi drog hem till henne för att dricka cider och snacka. Ångesten la sig efter några Oxascand och lite cider. Vid tio tiden drog vi ner till Otten, Josse och hennes kille följde i och för sig inte med in. Jag timade in tiden jävligt bra för bara en liten stund efter att jag hade kommit in och slängd av mig min Cyberdogbyxor som jag hade över hotpantsen och gått upp till scenen så började Crypsis spela. Åh det var så fucking awesome! Det tog en stund innan jag slappnade av, jag var ju faktiskt där helt själv och är fortfarande osäker av mig, men efter att jag slalomat mig igenom dansgolvet släppte all osäkerhet, nervositet och alla negativa känslor upphörde att existera. Jag började dansa och fy faaaaaaaaaaan vad gött det var. Jag kände igen massor med låtar och jag var så sjukt lycklig. Efter ett tag var det The Masochist tur, och jag måste tyvärr erkänna att det var lite av en besvikelse. Inte för att musiken inte var bra, men för att jag inte kände igen någon låt vilket jag var säker på att jag skulle. På ett sätt var det ändå bra, för då kunde jag ta mig tid till att få i mig vätska (drinkar OCH vatten faktiskt) och sitta ner lite, jag höll på att svimma där ett tag. Under The Masochist blev det mer att jag liksom blandades in i publiken, jag blev en av dem. En kille försökte prata med mig och drog ut mig på balkongen men det blev mest jobbigt för jag hörde inte ett skit. Haha.
Och så… Äntligen, Angerfist! Jag tog mig så smidigt så möjligt fram längst fram och stod en meter ifrån honom där han sprang omkring på scenen och fuck vad bra det var! Spelade bra låtar, involverade publiken och de älskade det, precis som jag. Fick lite kramp i axel av att hålla upp näven hela tiden bara. Fick dessutom skaka hand med honom! De ni. Det märktes tydligt vilka som var huvudattraktionen i alla fall. Efter allt tackande och skrikande i slutet gick jag ifrån scenen en bit, mina fötter höll på att avrätta mig efter många timmars dansande in 14 centimeters platå. De tjötade en stund på scenen och sen drog de i igång igen, och alla bara började dansa direkt. Fan vilket lyckorus jag kände när jag gjorde det, bra musik, underbar känsla, ett hjärta fyllt av hardcore. Awesome!
När jag gick ner för att hämta kläderna och väskan började jag och en kille bakom mig prata, han frågade om mina ärr och vi började diskutera mina problem, och när jag undrade varför han var så himla nyfiken förklarade han att han jobbade inom psykiatrin. Jag hängde på honom i jakt på något att äta, och till slut hittade vi en pizzeria som skulle ha stängd 22, men klockan var 4 och det var fortfarande öppet. Vi fick i alla fall mat och drog till hans vandrarhem som var invaderat av Angerfist fans, ravebyxor överallt. Vi kollade på någon usel Robin Hood serie och jag började känna mig jävligt trött, killen, som jag inte ens vet namnet på, drog in på sitt rum och jag blev kvar i soffan. Det var massa folk runt omkring mig men jag orkade inte vara social, lite synd tycker jag i och för sig men… Jag somnade i alla fall dubbelvikt i soffan och fick sova i nästan två timmar innan jag var tvungen att gå ner till stationen. När jag vaknade var jag omringad av andra trötta gabbers… Jag fick plocka ut linserna för mina ögonvitor var mer röda än vita. Jag väntade en liten stund på tåget och anslutningen till X2000 gick lika smidigt idag, jag köpte frukost på tåget och kände mig allmänt tillfreds med tillvaron. Visst, jag är trött, jag har ont i kroppen, mina fötter gör väldigt ont, det ringer i mina öron och jag hör dåligt, jag är hes, min väska luktar fan och jag är många hundra lappar fattigare. Men det var värt varenda krona, varenda värkande millimeter av min kropp för det här var fan en av de bästa upplevelserna någonsin. Jag skulle inte tveka en sekund om att göra om det.
Jag har sett mycket ravebyxor, massor med fluffiga benvärmare och korta kjolar. Jag har rört vid Angerfist, jag har dansat i fem timmar i streck. Jag har känt bas som har kontrollerat min puls, jag har blivit bländad av färgglad laser. Jag har överlevet en stor prövning, och det blev en av de bästa nätterna i mitt liv. Fy fan vad fucking jävla awesome!
